myfunnyme.blogg.se

När Andrea och jag gick på en föreläsning på sacomässan om volontärarbete med djur, sa vi direkt att det där ville vi verkligen göra! Samtidigt som att vi sa att detta MÅSTE vi göra, så trodde jag inte att det skulle bli av. Men nu står jag här med flygbiljett som har avgång på lördag kväll! 

Även om jag inte åkt än, och hur det än kommer bli där borta, så kommer detta bli ett äventyr jag troligtvis aldrig kommer glömma! Jag är så glad att vi tog tag i det här på en gång och bokade, för hade vi inte gjort detta iår, när vi båda har sabbats år, så kanske det inte hade blivit av sen när man börjar plugga och sen får fast jobb. 

I lördags var jag på 30 årsfest för min kusin. Måste bara säga att jag älskar min släkt så sjukt mycket. Trots att vi var från 19 år upp till säkert 60 år så dansade vi alla och hade kul tillsammans! 

Vi åkte till västerås där vi åt middag på Allstar och efter det kollade vi på tvåan av maze runner på bio. Det känns inte som att vi varit tillsammans så länge, å andra sidan är du den närmaste vän jag har. Även om vi haft det jobbigt ibland har det vart värt att kämpa för. Love you❤️

Idag var den absolut bästa dagen på länge. Idag red jag Farino som jag inte gjort på flera år.. Farino har alltid varit den bästa häst jag träffat. Det säger jag inte bara sådär, som att vem som helst kan ha en favvorit häst i stallet. Farino är inte som andra hästar jag haft, han förstår mig när jag ber om något. Det var ca 4 år sedan jag slutade som hyrryttare på farino. Sedan dess har han tappat muskler, blivit trött på alla barn, grinig i spiltan, ovillig på lektionerna, barnen sitter och tar sig igenom lektionen genom att piska och sparka hela tiden.. Det skär i hjärtat att se det och veta att jag kan inte göra nått åt det. Hade jag haft en gård hade jag köpt farino på en gång och haft honom som min bästavän som alltid är där. Farino har inte gått på tygeln speciellt många gånger de senaste åren, han har blivit stel och rund om magen, och trots att han inte har dem bästa förutsättningarna försökte han verkligen göra sitt bästa idag. Han krökade på nacken utan att jag behövde göra något alls knappt och efter lektionen såg jag hur glad han var, nyfiken och öronen på spänt, precis som förr. Jag saknar det så himla mycket! Min älskade häst <3

Det är så sjukt att det snart är dags! Det är endast 25 dagar kvar tills dagen är inne. Jag fick ett önskemål om att skriva lite om min resa(vilket jag hade tänkt) men här kommer det iaf.

Jag ska alltså den 24:e oktober åka till Zimbabwe i Afrika tillsammans med min vän Andrea. Vi båda drömmer om att få arbeta med djur, som djursjukskötare eller veterinär, och älskar såklart djur! När vi då på sacomässan i tvåan på gymnasiet fick en föreläsning om att arbeta som voluntär med djur, bestämde vi redan då att vi ville åka. Vi åker alltså som voluntärer med en organisation som heter goxplore. På deras sida kan man läsa om alla möjliga resor man kan välja, men vi valde ett projekt som heter lion breeding. 

Vi har valt att vara borta i 3 veckor(jag hade gärna stannat längre men priserna är höga). Man kan kombinera olika projekt men vi har valt endast lion breeding. Detta projekt arbetar för att bevara den lejonstam som finns och förhoppningvis även kunna utöka antalet lejon då de dem senaste åren har minskat drastiskt i antal. Här kan ni läsa om precis allt vad gäller projektet: http://www.goxplore.se/program/lion-breeding 

Det börjar bli lite nervöst nu.. Det har inte kännts riktigt verkligt, som att vi verkligen ska få åka på denna drömresa.. Men nu när allt är betalt, alla sprutor är tagna, packlistan skriven så börjar jag förstå att snart är det dags, PÅ RIKTIGT. Jag ska på riktigt åka till zimbabwe och arbeta med lejon i flera åldrar, elefanter, giraffer och massa andra djur. Detta är en dröm för mig, och jag är så sjukt tacksam att mina föräldrar gör detta möjligt för mig redan denna höst(annars hade jag behövt spara ett tag). Tack så sjukt mkt, jag vet inte hur jag ska kunna tacka er nog.