Min älskade vän


En gammal bild från en ritt ute på en grön sommaräng <3

Idag var den absolut bästa dagen på länge. Idag red jag Farino som jag inte gjort på flera år.. Farino har alltid varit den bästa häst jag träffat. Det säger jag inte bara sådär, som att vem som helst kan ha en favvorit häst i stallet. Farino är inte som andra hästar jag haft, han förstår mig när jag ber om något. Det var ca 4 år sedan jag slutade som hyrryttare på farino. Sedan dess har han tappat muskler, blivit trött på alla barn, grinig i spiltan, ovillig på lektionerna, barnen sitter och tar sig igenom lektionen genom att piska och sparka hela tiden.. Det skär i hjärtat att se det och veta att jag kan inte göra nått åt det. Hade jag haft en gård hade jag köpt farino på en gång och haft honom som min bästavän som alltid är där. Farino har inte gått på tygeln speciellt många gånger de senaste åren, han har blivit stel och rund om magen, och trots att han inte har dem bästa förutsättningarna försökte han verkligen göra sitt bästa idag. Han krökade på nacken utan att jag behövde göra något alls knappt och efter lektionen såg jag hur glad han var, nyfiken och öronen på spänt, precis som förr. Jag saknar det så himla mycket! Min älskade häst <3

Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback