myfunnyme.blogg.se

För ett tag sen var jag väldigt ledsen och orolig över hur framriden skulle se ut.. Jag har alltid velat och trott på mig själv att jag en dag kunde bli veterinär. För nån vecka sen kändes allt omöjligt, mina betyg räcker inte till, jag kände att jag inte räckte till.. Men så läste jag ett fint brev skrivet av en lärare till sina elever. Texten var full av hopp och visade hur orättvisa betygen kan vara, hur dem inte kan ta med alla förmågor och egenskaper vi har som personer. Det är så mycket som spelar roll för att passa in i olika yrken, något som betygssnitten inte tar hänsyn till. För någon dag sen satte sig min lärare och pratade med mig. Han berättade hur mycket han trodde på mig, hur mycket han hoppades på att jag skulle orka prestera på fysikprovet, att han vet att jag kan klara det! Min familj och vänner stöttade mig när jag kände att allt var hopplöst.. Min älskade pojkvän tröstade mig och gav mig obeskrivlig kärlek. Tack vare er börjar jag tro att jag kan klara detta igen! Jag känner motivation till att göra mitt allra bästa på dem sista proven, och jag tror någonstans innom mig fortfarande att det kan gå.